Strokevård i Namibias huvudstad: En berättelse om utmaningar och framsteg

En resa till Namibia gav insikter om landets strokevård, där utmaningarna är stora men hoppet om förbättring finns. I huvudstaden Windhoek, på Katutura State Hospital, möts dagligen hundratals patienter, där strokefall ökar, framförallt bland yngre och med svåra konsekvenser. Trots tillgång till akutbehandling saknas grundläggande vårdprinciper och rehabiliteringsresurser.

I mars var jag på besök i Namibia. Landet är dubbelt så stort som Sverige men har bara 3 miljoner invånare. Landet har stora skillnader i befolkningen. De rikaste bor i städerna. På landsbygden är fattigdomen stor. Några lever nomadliv och har enstaka djur, framförallt getter.

Katura State Hospital

Jag besökte Katutura State hospital. Det är ett av två allmänna sjukhus i huvudstaden Windhoek. Sjukhuset som är gammalt och slitet har cirka 850 vårdplatser. Det har runt 150–200 akuta besök per dag vilket är mest av alla sjukhus i Namibia. Antalet personer som får stroke minskar i Sverige men ökar i ett globalt perspektiv. Namibia är ett land där stroke ökar. De som får stroke i Namibia är yngre än i Sverige och fler har blödning i hjärnan. Det beror på att många har högt blodtryck utan behandling och på högt intag av alkohol.

Behandling av stroke

Strokeenheten har fem platser. Där vårdas också patienter med andra neurologiska sjukdomar. Akut behandling i form av reperfusion, både trombolys, att lösa upp proppen med läkemedel och trombektomi, att kirurgiskt ta bort proppen finns. Det är väldigt glädjande att dessa mycket effektiva behandlingar finns.

Brist på resurser

Grunderna för god vård vid stroke finns däremot inte. Samarbete i team mellan läkare, sjuksköterska, undersköterska, arbets- och fysioterapeut och logoped saknas. Tillgång till rehabilitering var också dålig jämfört med Sverige. Träning med fysioterapeut kunde som mest ske tre gånger i veckan. Bara de som var på väg att skrivas ut från sjukhuset fick träffa arbetsterapeut. Logoped delades med stadens andra sjukhus.

Personalen beskrev att den största utmaningen var att personer som fick stroke sökte vård sent. Det var också brist på ambulanser vilket gjorde att resan till sjukhuset inte gick så snabbt. Personer med mer akuta och direkt livshotande sjukdomar hade förtur till ambulans. Därför kunde inte så många få behandling.

Ett annat vanligt problem var också svårighet att svälja. Det var vanligt att patienterna svalde fel och fick mat eller saliv i luftstrupen eller lungorna. Många drabbades därför av lunginflammation. Patienterna låg mest i sina sängar. De matades också i sängen vilket kan förklara att de svalde fel.

Förbättringar för framtiden

Arbete för att förbättra vården vid stroke har påbörjats. Det ger hopp om en bättre vård i framtiden.

Text: Åsa Rejnö

Foto: Privat

Åsa Rejnö arbetar på strokeenheten på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Åsa är också medlem i Nationella arbetsgruppen för stroke och har varit med att ta fram vårdförloppen vid stroke. Hon arbetar också på Högskolan Väst i utbildningen för blivande sjuksköterskor och i utbildningen för de som specialiserar sig inom palliativ vård. I mars var hon tillsammans med tre kollegor från högskolan i Namibia för att hjälpa universitetet där att komma igång med forskning.