Mors dag 2026 – grattis till alla mammor! Idag vill vi lyfta Vivianne – kvinnan som efter en stroke kämpade sig tillbaka till livet och den starka gemenskapen med sin familj.
När Vivianne Vallgren drabbades av stroke förändrades livet på ett ögonblick. Kroppen lydde inte längre som vanligt, framtiden blev osäker och barnen kastades in i en oro de aldrig varit förberedda på. Men ur det svåra växte också en starkare närhet till familjen fram och kraft att gå vidare.
– Jag visste inte riktigt vad stroke var när det hände, men jag förstod att det var allvarligt, berättar Vivianne.
Året var 2001. Symptomen kom stötvis. Känseln i höger kind försvann successivt och benen började påverkas. Hon tog en taxi till sjukhuset i Kalix och blev inlagd direkt.
– Vi har en fantastisk strokeenhet här, med väldigt duktiga läkare. Jag fick hjälp snabbt, och det betydde mycket. Bara det att ge patienten information om vad stroke är och varför den
drabbade, gör stor skillnad.
Vägen tillbaka
Rehabiliteringen blev början på en ny resa. Vivianne skickades senare till ett rehabiliteringscentrum i Marbella, som ägdes av Skogsindustrin.
– Jag var deras första strokedrabbade patient. Jag var där i en månad. Det var underbart. Sedan började jag arbeta lite igen, på halvtid. Men hjärnan var påverkad, så det tog tid.
Till slut valde hon pensionen.
– Men jag fick tillbaka mig själv igen, efter stroken. Det gäller att läsa på, förstå vad som hänt och vad man själv kan göra.
Hon beskriver hur vägen tillbaka byggdes av små steg: rörelse, vila, tålamod – om och om igen.
– Jag tränade och vilade, tränade och vilade. Jag promenerar väldigt mycket än i dag. Även om man känner sig rehabiliterad bra, så finns det alltid rester av stroken som ger sig till känna. Men jag är så tacksam idag att jag finns, så det kan jag leva med.
Barnens oro – och kärleken
För barnen blev tiden efter stroken svår. Dottern Carola bodde nära och kom ofta för att hälsa på sin mamma.
– Det var tufft för mina barn när det hände. Min dotter tog det väldigt hårt. Men vi tog oss igenom det tillsammans.
I dag är familjen stor och sammansvetsad. Vivianne har två barn, sex barnbarn och fem barnbarnsbarn. På Mors dag är det just relationerna hon tänker mest på.
– Jag är så glad för dem. Det finns så mycket kärlek mellan oss i familjen.
Hon berättar att banden till barnbarnen har blivit särskilt starka genom åren.
– Vi har vuxit nära varandra. De är så omtänksamma och frågar hur jag mår, vad jag gör och föreslår saker vi ska hitta på tillsammans. Det är underbart roligt.
Ett liv med framtidstro
Vivianne har också upplevt stor sorg. Hon har förlorat båda sina barns pappor genom livet. Men hon har valt att fortsätta se framåt. I dag har hon en särbo, Kent, och tillsammans fyller de livet med glädje. Hon reser gärna till dotterns hus i Spanien och njuter av gemenskapen där.
Engagemanget för andra har också blivit en viktig del av hennes väg framåt. År 2006 var hon med och startade Strokeföreningen i Kalix, där hon fortfarande är aktiv. Föreningen har i dag många medlemmar och betyder mycket för människor som drabbats.
När hon ser tillbaka på livet finns både sorg och styrka där.
– Sorg är naturlig. Men jag försöker tänka på alla fina stunder som funnits. Och på allt som fortfarande finns kvar.
