Från stroke till universitetsexamen

Linn Andersson var bara 27 år och mitt uppe i ett fartfyllt studentliv när hon drabbades av en stroke. Efteråt var det inte självklart att Linn skulle kunna återuppta och fullfölja sina studier, men med stöd av vården, sin familj och en engagerad kontaktperson på universitetet är Linn nu en utexaminerad socionom.

Dagarna som student fylldes av studier tillsammans med kurskamrater, mycket träning och gemenskap med vännerna i Umeå för Linn Andersson. Hon var på god väg att utbilda sig till socionom, hade precis varit i Afrika på fältstudier och planerade redan nästa äventyr när hon plötsligt drabbades av en stroke.

Linn var och tränade på gymmet med en vän när det plötsligt knäppte till i nacken. Först trodde hon att det var nackspärr, men smärtan i nacke och huvud tilltog, och efter ett tag fick hon även ont i ögonen.

–Då började jag tro att det var malaria, eftersom jag precis hade varit i Afrika, men det visade sig vara något ännu allvarligare, säger Linn Andersson.

Linn tog sig till sjukhuset, och där visste de inte heller vad smärtan kunde bero på. Men efter ett dygn kunde de konstatera att det var en medfödd kärlmissbildning i hjärnan som hade spruckit, och att Linn hade fått en stroke.

Då följde en sju timmar lång operation som i ett första steg stoppade blödningen, men fler ingrepp och en lång period av osäkerhet och oro skulle följa.

Hjälp att börja om

–Efter operationen var jag inställd på att snabbt komma tillbaka till mitt normala liv. Jag visste inte ens vad en hjärnblödning var innan, utan tänkte bara att det var bra att jag hade sommarlov de tre kommande månaderna, för då kunde jag vara sjukskriven i tre månader och sedan vara tillbaka till studierna i augusti. Men jag insåg snart att det skulle ta mycket längre tid att komma tillbaka, säger Linn Andersson.

Under det första året efter stroken var Linns fokus ändå att bli helt återställd och komma tillbaka till den hon var innan. Det var ett hopp som gav henne ork att ta sig igenom den första, kaotiska tiden.

Men undan för undan kom insikten om att det som hade drabbat henne inte skulle gå över helt och att hon inte skulle bli hundra procent återställd. Då kom också tankarna kring hur det skulle gå med studierna.

Själv visste inte Linn hur hon skulle ta sig framåt, men hon fick mycket stöd av överläkaren och resten av teamet på hennes rehabiliteringsavdelning. Överläkaren var noga med att hela tiden prata om att Linn skulle tillbaka till skolan. Han kontaktade även universitetet för Linns räkning och ordnade med ett möte innan Linn skulle återuppta studierna.

Vägen tillbaka till studier

–Just det mötet blev väldigt avgörande för mina studier. När de på rehabiliteringen kunde berätta om konsekvenserna efter en stroke, som till exempel min hjärntrötthet, tror jag att det fick en helt annan tyngd än om jag hade berättat om det själv. Det gjorde att jag fick en helt annan ingång hos universitetet, säger Linn Andersson.

Linn upplevde att universitetet tog hennes situation på allvar, och hon blev tilldelad en kontaktperson som var med Linn från det att hon återupptog sina studier 2018 till det att hon tog sin examen 2022. Gudrun, Linns kontaktperson, såg till att Linn fick en individuell studieplan anpassad för henne.

Att gå efter den ordinarie studieplanen tror Linn hade varit omöjligt. Det skulle innebära kontakt med alldeles för många olika lärare som hon skulle behöva få att förstå vilka anpassningar som hon behövde. Nu tog Gudrun istället dialogen med alla lärare, och Linn kunde fokusera på sina studier.

–Jag fick ett fantastiskt stöd från skolan via Gudrun, så henne vill jag verkligen hylla. Tidigare hade jag ingen aning om vad universitetet kunde göra för mig, men utbildningarna ska enligt lag vara tillgängliga för alla, oavsett vilken funktionsvariation man har. Det tror jag inte att många vet om, säger Linn Andersson.

Och studieåren efter stroke blev en väldigt viktig tid för Linn. Hon hade läst sedan tidigare att vara patient på heltid aldrig kommer göra någon frisk. Då blir hela ens identitet “patient”. Och även om Linn bara klarade av att studera på 25 procent i början, gav det henne en viktig identitet som student.

Praktiken blev en ögonöppnare

Men samtidigt som Linn mer och mer kom tillbaka in i livet som student, fanns det fortfarande mycket oro, ångest och ensamhet kvar. Inledningsvis studerade hon hemifrån, vilket gjorde att känslan av isolering hängde sig kvar.

Men vändningen för Linn kom 2020. Då fick hon göra sina praktikperioder, först på kvinnojouren och sedan på barn- och ungdomshabiliteringen. För Linn blev det en stor förändring att få ett meningsfullt sammanhang att vara delaktig i. Där och då insåg hon också att hon inte bara klarade av att studera, men att hon faktiskt skulle kunna bli en del av en arbetsplats i framtiden.

– Det kommer behövas anpassningar, och jag kommer behöva hitta en arbetsplats som kan möta mina behov. Men jag såg att det kunde fungera. Just det hoppet var extremt viktigt för mig. Att se att det kommer vara kämpigt, och jag kommer bli väldigt trött, men det kan verkligen gå om jag hittar en arbetsgivare som möter mig halvvägs, säger Linn Andersson.

Styrkan i att vara en överlevare

När Linn nu efter examen går ut i arbetslivet ser hon att hennes stroke även kan vara till en fördel för henne. Hon tycker själv att hon på ett sätt är tacksam för det hon har tvingats genomlida. Det ger en helt annan förståelse för de människor hon kommer i kontakt med.

Hon vet hur det är att stå utanför samhället, hur det är att vara hjälpsökande och beroende av andra. Och det är en erfarenhet som var väldigt smärtsam, men som hon idag ser som en av sina styrkor som socionom.