Tillsammans fann de hopp efter stroken
När Janet Backman fick en stroke vid 48 års ålder vände det upp och ner på livet för henne och hennes man Bo. Men trots nedslående besked från en pessimistisk läkare, har de båda valt att hålla fast vid hoppet och fortsätta kämpa för en väg framåt. Något som de önskar att alla ska få chansen att göra.
Det var 2009 och bara några veckor efter att Janet hade fått sin första stroke som hon och hennes man satt ner med Janets läkare. Han slog kategoriskt fast att Janet bara fick acceptera att hon aldrig skulle kunna gå igen.
Men de övertygande orden från en expert fick motsatt effekt på Janet. Hon kände omedelbart att hon skulle bevisa att läkaren hade fel. Inte skulle hon, som hade varit en träningsmänniska hela livet, acceptera att hon inte skulle kunna röra på sig.
En ny väg framåt
För Janets man Bo var det lika självklart att de inte skulle acceptera en framtid utan hopp.
–Det är ingen som från början kan säga att så här kommer ditt framtida liv att se ut. Eller att det här kommer du inte kunna göra. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon som sitter på hela sanningen, säger Bo Backman.
Ytterligare en utmaning för paret var att efter den initiala livräddande vården blir man i Sverige på många sätt själv ansvarig för att driva sin rehabilitering framåt. Det var inte omedelbart uppenbart för Janet och Bo, så det tog en lång tid innan de själva började
undersöka och se vilka möjligheter som faktiskt fanns.
Till slut hittade de en svensk rehabeliteringsenhet som verkade i både Sverige och Spanien. Och med deras stöd påbörjade Janet ett intensivt träningsprogram. Här hittade hon en framåtblickande miljö med en personal som såg möjligheter och gav henne hopp.
–Det är så viktigt att man inte tar bort hoppet för folk. För det går ju faktiskt. Det går alltid att återhämta sig från en stroke, på ett eller annat sätt. En del får man tillbaka av sig självt, men en del saker behöver man arbeta med för att kunna få tillbaka, säger Janet Backman.
Och den hårda träningen gav goda resultat. Det tog tre aktiva år, men sedan kunde Janet till och med springa igen. En förmåga som hon fick behålla i sex månader.
Sedan kom den andra stroken.
Tacksamhet i motgångarna
Denna gång drabbades kroppen hårdare, men det blev även svårare mentalt. Kämparglöden fick sig en törn och modet lämnade henne för en kort stund, men smög sig sedan sakta tillbaka igen.
– På ett sätt var den andra stroken tuffare, för då visste jag exakt vad jag hade framför mig. Men på ett annat sätt var det förstås lättare, för nu visste jag också att det går, säger Janet Backman.
Det har nu gått 10 år sedan den andra stroken, och återhämtningen har inte alls gått lika snabbt den här gången. Janet kan gå igen, men bara korta stunder. Och hon lider fortfarande av en otrolig hjärntrötthet.
Samtidigt tycker både Janet och Bo att det finns mycket att vara tacksamma för. Bo är glad att de fortfarande kan kommunicera med varandra. Det är långt ifrån självklart då alla drabbas så olika av en stroke.
Och trots alla motgångar ångrar inte Janet att hon genom åren har kämpat så hårt för att få
tillbaka funktionalitet i sin kropp.
–Det är värt det. Varje sekund. Fråga vilken OS-medaljör som helst om det var värt det. Ja, säger de, det är klart att det var värt det. Och även om man skulle sätta ett mål som man i slutändan inte når, så spelar det ingen roll. Det är ju resan som är målet, egentligen. Att du
inte ger upp på dig själv, utan att du kämpar för dig själv oavsett vad, säger Janet Backman.
Ett rikt liv trots en svår sjukdom
En sak som har varit viktig i Janets arbete med att förbättra sin hälsa genom åren har varit att alltid fira de små segrarna. Det har inte behövt vara något stort, utan det kan handla om en bukett blommor eller en god middag.
Och under varje steg på vägen har Bo stått vid Janets sida och stöttat henne. Tillsammans har de tacklat både med- och motgångar utan att tappa hoppet om en bättre morgondag.
–Jag tror att det är så otroligt viktigt att man inte tappar hoppet, utan att man verkligen försöker ta sig vidare. För man vet inte i förväg var utvecklingen tar stopp, man vet inte vad man kan få tillbaka, säger Bo Backman.
Det är något som Janet efter två strokes och 14 år av kamp skriver under på.
–Man ska inte ta hoppet från sig själv eller någon. Det är en seger i sig att fortsätta fightas. Fortsätt att kämpa på, och njut av varje sekund du faktiskt lever och kan göra någonting åt den situation du är i, säger Janet Backman.